Märtas resa

Jag heter Märta Perhage och jag är en piga som hjälpte till hos familjen Bondesson. Jag är 23 år gammal och i lön får jag mat och lite mynt och jag bor i ett litet rum som är gjort av plankor fast jag sover på hö. Jag har blåa ögon och blont krulligt hår och älskar att ta hand om barn. Familjens bondgård är stor och de har många djur som t ex kor, en häst, en hund, tuppar, hönor och många mer. På helgerna älskar jag att gå ut på en promenad, det var då jag alltid fick chansen för annars brukar jag inte få det. Jag brukar alltid laga salt sill på vardagar men på helger lagar jag gröt. Jag tar alltid hand om barnen och lär dom nya saker. Jag tycker alltid det var nervöst att laga maten för att jag trodde jag skulle laga fel.

En vanlig dag vaknade jag av solens sken och tittade ut genom fönstret. Jag satte på mig min långa bruna kjol, mitt förklädde och går ut för att hämta äggen från hönorna. Barnen från byn är redan uppe och leker. Och då är det dags att göra frukost. Jag satte på spisen och ska göra gröt. Efter någon timme är alla i familjen redan uppe, sitter vid frukosten och äter. Anna och Hanna som var tvillingar börjar bråka  om vart de skulle sitta. Ingen av dom vill sitta vid hörnet där det är äckligt eftersom det är fullt med spindelnät. Så då gav jag mig alltid, jag är så trött på deras bråk. Jag minns en gång i tiden när jag och min bror Kasper bråkade fast det var på skoj  och vi hade jättekul men jag saknar honom verkligen och mina föräldrar. Jag undrar var han är  nu. Han kanske är död, eller en dräng vem vet? Jag som ville träffa honom. Det hade ju varit jättelänge sen vi träffats. Sist vi sågs kanske det är när vi är 8 år eller något. Jag sitter här och tänker på den dagen mina föräldrar försvann. Det började med att vi skulle flytta till en annan by. Min pappa sa till mig och min bror att vi skulle odla. När vi gjorde klart det så hörde vi plötsligt ett skott från några av husen och det lät från vårt. Vi sprang dit så fort vi kunde men det var redan för sent, där hittade vi dom helt blodiga. Jag och min bror började skrika och gråta. Vi visste inte ens vad vi skulle göra. Men som tur var kom det två familjer som vi fick bo hos fast inte ett helt vanligt liv utan som en piga och dräng. Vi fick aldrig ta farväl från varandra utan gick vår egna vägar. Jag fick lite tårar i ögonen när jag tänkte på det

Märta är du här eller? ropade Robin. Nu får jag återvända till verkligheten, inte kul faktiskt. Han sa till mig att ta med mig Hanna och Anna till deras mormor. Och då gick vi genom husen. Alltid när jag gick förbi ett av husen så fick jag ett minne från när jag var liten. När vi var framme så ringde vi på dörrklockan, mormor öppnade och vi
steg in. När jag berättade om mitt minne för henne så blev hon förvånad. ... Nu var det dags att gå hem. Nu skulle vi gå och lägga oss. Jag läste en godnattsaga till dem. Innan jag hann sluta så hade dem redan somnat. Jag sa godnatt tyst till mig själv, gick in till mitt rum och la mig i sängen och släckte ljusstaken och drömde mig in i drömmarna.


Jag vaknade av ett skrik  och det var Hanna som hade drömt en hemsk mardröm. Jag gick in till henne och tröstade henne eftersom hon grät. Nu hade hon lugnat ner sig och jag skulle göra frukost. Jag undrade vad hon hade drömt men det var säkert inte något viktigt, hon hade i alla fall lugnat sig. Vi satt och åt frukost och sedan var det dags för mig att städa huset. Först så städade jag Hannas och Annas rum och sen föräldrarnas rum. Jag tyckte att dom gav mig för lite pengar. Det kändes som om dom inte gillade mig. När hon städade det andra rummet så hittade jag lite pengar som låg på bokhyllan så jag tänkte att dom skulle nog inte märka om jag tog pengarna. Men ändå så blev jag lite rädd att Robin skulle märka att jag hade tagit pengarna och då skulle jag kanske få sparken. Robin gick i genom hela huset för att se att allt var på plats. Han kollade lite misstänkt på mig. Det såg ut som om han skulle explodera. Nu visste jag vad han hade gjort. Han ville testa mig om jag var en tjuv som snodde saker och det var därför han la ut pengar på bokhyllan. Jag blev lite röd om ansiktet. 


Nu hade det gått för långt och jag kände mig så arg och förbannad på detta. Jag orkade inte leva det här hemska livet. Till sist bestämde jag mig för att åka till den stora staden. Det var kallt och vinden for hit och dit. Jag fick åka i häst och vagn. Resan var lite lång och jag somnade. Jag väcktes av oväsen. Jag öppnade mina ögonlock och såg att jag var framme. Jag hoppade av hästen och började gå mot den stora porten.
När jag hade passerat över vägen såg jag många andra fattiga människor och vissa av dom glodde på mig sarkastiskt. Och då kom det fram några barn som började spotta på mig och jag skrek åt dom.
Jävla skitungar, stick hem till era jävla mammor.
Så kom det fram en kvinna till mig. Jag trodde jag kände igen henne och det var min gamla kompis som jag inte sett på länge. Jag kramade henne hårt och sen bjöd hon mig på en kopp te. Vi snackade om gamla minnen och då blev klockan mycket och jag skulle ge mig av för att hitta ett jobb. Innan jag skulle gå så frågade jag henne om hon visste var min bror var och hon sa att han bodde här någonstans i staden men hon visste inte var.



Jag fortsatte att gå längre in i staden och såg en jätte stor fabrik. Jag gick in och såg väldigt många fina jul leksaker. För att snart skulle det bli julafton och jag ville hinna träffa min bror innan julafton. Jag ville så gärna fira julafton med honom. det var min önskning. Jag frågade om jag fick jobba på den stora fabriken och då sa en av jobbarna att jag skulle snacka med chefen. Jag knackade långsamt på chefens dörr och han öppnade och sa kom in. Jag berättade min intressanta historia och om varför jag ville jobba på den fabriken. Han sa att jag fick jobba med att skruva på olika saker. Han berättade om att det skulle vara ett torgmöte i morgon och som alla gick på. Jag tackade vänligt och till sist frågade jag om han visste vem min bror var och då sa han att det var min bror som tog hand om torgmötet. Jag började arbeta och fortsatte att jobba. Det började ringa högt på klockan och alla arbetare gick ut för att ta paus. Alla pratade med varandra men jag hade ingen att snacka med. Jag fick syn på två kvinnor snackade om torgmötet och jag frågade vänligt om de skulle till torgmötet och de nickade.
Ja, vad tycker ni om Kasper Perhage?.
De sa att dom tyckte att min bror var en stilig och charmig man. Men jag sa inte att jag var hans syster. Efter den långa arbetsdagen gick jag långa vägen hem till min gamla väninna för att sova hos henne. Jag skulle göra det tills jag hittat min bror. Jag fick sova i ett fint rum. Jag vaknade av ett klockslag. Nu var det dags för ett torgmöte. Jag var jätte spänd på att jag skulle se min Kasper. När vi var framme stod det mycket folk överallt. Det var säkert hela torgets folk som var där.
Kasper ska hålla ett tal sa Stina. Först var det prästen som snackade. och sen var det Kasper som skulle hålla det andra talet. Prästen  snackade om livet och att folket kunde komma till kyrkorna och bli förlåten för de saker man gjort. Och Kasper var en politiker som var med i socialdemokraterna och ville att folket skulle delta i partiet. Efter torgmötet blev det tomt på den platsen där vi var och jag sprang snabbt fram till min bror.
Hej Kasper! sa jag
 Hej vem är du?
 Jag är din syster Märta.
Efter att jag hade berättat allt blev han jätte glad och kramade mig jätte hårt och sa att han hade saknat mig. I morgon var det julafton och jag och min brors familj  skulle fira det tillsammans. Jag fick bo med dom tills jag hittade en passande man. Jag fick jobba mycket i leksaksfabrik.  
Nästa dag väcktes jag av deras barn och äntligen var det julafton. V i öppnade paketen och vi åt på julbordet. Det här var det bästa i mitt liv.